JÄMFÖRELSE AV
ÄKTENSKAPSLAGAR I
TORAN, EVANGELIET OCH KORANEN

Det förväntas att himmelska böcker ska vara helt överens och höja mänskligheten till den andliga nivå som Herren har avsett för dem. Eftersom Gud inte förändras, kan hans lagar inte förändras. Till exempel skulle Gud inte kalla helighet orenhet i en av sina böcker och sedan något annat i en annan. På samma sätt bör alla läror om rättfärdighet, fromhet, dygd, ärlighet osv. i princip förbli oförändrade. Detta framgår av följande koranverser:

Sura An‑Nahl {43}:
”Och Vi sände före dig inget annat än män åt vilka Vi uppenbarade. Fråga då dem som fått påminnelsen om ni inte vet.” 

 

Och i:

 

Sura Al‑Ma’idah {47}: ”Låt Evangeliets folk döma enligt det som Allah har uppenbarat däri. Och den som inte dömer enligt det som Allah har uppenbarat – det är de trotsigt olydiga.” Sura Yunus 10:94: ”Om du, [Muhammad], hyser tvivel om det Vi har uppenbarat för dig, fråga då dem som läser Skriften före dig. Sanningen har sannerligen kommit till dig från din Herre, var därför aldrig bland dem som tvivlar.”

(Detta antyder att Evangeliet inte har förvanskats.)

Det är bra att veta att Gud var den förste som instiftade, fullbordade och välsignade äktenskapet, som det står i Toran i Första Moseboken, vilken Gud uppenbarade för profeten Mose:

Första Moseboken 2:18:
”Och Herren Gud sade, 'Det är inte bra för mannen att vara ensam; jag ska göra honom en hjälp som är honom lik'” ... 21: ”Så lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och medan han sov tog han ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. 20 Och revbenet som Herren Gud tagit från mannen formade han till en kvinna och förde henne till mannen. 23 Då sade mannen, 'Detta är slutligen ben av mina ben och kött av mitt kött; hon ska kallas kvinna, eftersom hon togs ur man.' 24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.”

Genom alla böcker i Toran finner vi att Gud befallde mannen att behandla sin hustru (det vill säga sin enda hustru) med godhet och kärlek, och att han hatar skilsmässa. Alla Guds profeter från skapelsens början fram till Kristi tid höll sig till monogamins lag, såsom profeten Noa och hans söner, samt profeten Mose. Vissa av dem gifte sig inte, såsom Elia, Elisa och Johannes Döparen.

Eftersom det inte fanns något bud som förbjöd polygami tog några fler än en hustru. Detta började med den ogudaktige Kains ättling Lamek, som det står i Första Moseboken 4:19:

”Och Lamek tog sig två hustrur. Den enas namn var Ada och den andras namn Silla.”

1 Korinthierbrevet 7:2:
”Men för att undvika sexuell omoral ska varje man ha sin egen hustru och varje kvinna sin egen man.”

Gud har förbjudit skilsmässa och separation utom vid äktenskapsbrott, som i:

Matteus 19:3‑12:
3 ”Och fariséer kom fram till honom och prövade honom och sade: ’Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?’ 4 Han svarade: ’Har ni inte läst att han som skapade dem från början gjorde dem till man och kvinna, 5 och sade, "Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött"? 6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad alltså Gud har förenat får människan inte skilja åt.’ 7 De sade till honom: ’Varför befallde då Mose att man skulle ge ett skilsmässobrev och skicka bort henne?’ 8 Han sade till dem: ’För er hjärtans hårdhets skull tillät Mose er att skilja er från era hustrur, men från början var det inte så. 9 Och jag säger er: den som skiljer sig från sin hustru, utom för sexuell omoral, och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott.’ 10 Lärjungarna sade till honom: ’Om det är så för en man med hans hustru är det bättre att inte gifta sig.’ 11 Men han sade till dem: ’Alla kan inte ta emot det ordet, utan endast de som det är givet. 12 Det finns nämligen eunucker som är så från födseln, och det finns eunucker som har gjorts till eunucker av människor, och det finns eunucker som gjort sig själva till eunucker för himmelrikets skull. Låt den som kan ta emot detta ta emot det.’”

1 Thessalonikerbrevet 4:3‑5:
”Detta är Guds vilja: er helgelse, att ni avhåller er från sexuell omoral; 4 att var och en av er vet hur han ska kontrollera sin egen kropp (det vill säga sin hustru) i helighet och ära, 5 inte i lidelsens begär som hedningarna som inte känner Gud.”

Efesierbrevet 5:28:
”På samma sätt ska män älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.” (Och var inte hårda mot dem. Som i Kolosserbrevet 3:19).

1 Petrusbrevet 3:7:
”Likaledes, män, lev med era hustrur på ett förståndigt sätt och visa henne ära som det svagare kvinnliga kärlet, eftersom hon är medarvinge till livets nåd, så att era böner inte hindras.”

 

Hebreerbrevet 13:4:
”Äktenskapet ska hållas i ära av alla.”

Judarna frågade Kristus om Gud tillåter äktenskap i himlen, och han svarade:

Matteus 20:29‑30:
”Men Jesus svarade dem: ’Ni har fel, eftersom ni varken känner Skrifterna eller Guds kraft. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig nämligen inte och blir inte bortgift, utan är som änglarna i himlen.’”

Äktenskapet i islam

I islam är monogamins lag inte nödvändigtvis absolut, som i:

Sura An‑Nisa {3}:
”Och om ni fruktar att ni inte ska kunna vara rättvisa mot de föräldralösa flickorna, gifta er då med de kvinnor som behagar er, två, tre eller fyra. Men fruktar ni att ni inte ska vara rättvisa, så [gifta er med] endast en eller det som er högra hand äger...”

Sura Al‑Ahzab {50}:
”O Profet, Vi har gjort det tillåtet för dig att ta dina hustrur åt vilka du har gett deras brudgåvor, och dem din högra hand äger bland det som Allah gett dig i krigsbyte, och dina farbröders döttrar, dina fastrars döttrar, dina morbröders döttrar...”

Vi frågar: Varför denna förändring? Och varför skillnaden i princip?

Från början beslöt Herren Gud att en hustru skulle vara en hjälpare åt sin man, inte till hans njutning. Så varför gifte sig profeten med Aisha, ett barn på sex år, och fullbordade äktenskapet när hon var nio år gammal, när hon behövde någon som hjälpte henne? Hon var inte en motsvarighet, det vill säga lämplig för honom och kapabel att förstå honom för att fullborda livets resa i gudsfruktan? Dessutom det tionde budet i Toran:

”Du ska inte ha begär till din nästas hus; du ska inte ha begär till din nästas hustru, hans manliga tjänare eller hans kvinnliga tjänare, hans oxe, hans åsna eller något som tillhör din nästa.”

Och profeten åtrådde Zaynab bint Jahsh, sin adoptivson Zayds hustru, när han besökte dem och såg Zaynab bedrövad. Han gifte sig med henne efter hennes skilsmässa från Zayd, sin adoptivson, och avskaffade adoptionen. Varför skilde sig dessa principer i islam, och det mest allvarliga är följande som helt motsäger de äktenskapsprinciper som Gud har fastställt?

Femte Moseboken 24:1‑4:
”När en man tar en hustru och gifter sig med henne, och hon sedan inte finner nåd i hans ögon därför att han funnit något oanständigt hos henne, och han skriver ett skilsmässobrev och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, 2 och hon lämnar hans hus och blir en annan mans hustru, 3 och den senare mannen hatar henne och skriver ett skilsmässobrev och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om den senare mannen dör som tog henne till hustru, 4 då får hennes förste man, som skickade bort henne, inte ta henne tillbaka till hustru sedan hon blivit orenad, ty det är en styggelse inför Herren. Du ska inte dra synd över det land som Herren din Gud ger dig till arvedel.”

Sura Al‑Baqarah: 209:
”Skilsmässa är två gånger. Därefter antingen behåll [henne] på ett rättvist sätt eller släpp [henne] med god behandling. Och det är inte tillåtet för er att ta tillbaka något av det ni gett dem, om inte båda fruktar att de inte kommer att hålla Allahs gränser. Men om ni fruktar att de inte kommer att hålla Allahs gränser, är det ingen skuld på dem båda för det hon löser sig själv med. Detta är Allahs gränser, så överträd dem inte. Och den som överträder Allahs gränser – det är de orättfärdiga. {230} Och om han har skilt sig från henne [för tredje gången], är hon inte tillåten för honom därefter förrän hon gifter sig med en annan man. Och om [den senare maken] skiljer sig från henne, är det ingen skuld på dem båda om de återvänder till varandra [genom äktenskap] om de tror att de kommer att kunna hålla Allahs gränser. Detta är Allahs gränser som Han klargör för ett folk som vet.”

Fastställande av straffet för äktenskapsbrott

Koranen anger att äktenskapsbryterskor och äktenskapsbrytare ska stenas, men vi finner att profeten (frid vare med honom) utförde denna lag i två fall där de ångrade sig inför Gud och sökte rening, och i två fall ångrade de sig inte och lämnades att begå äktenskapsbrott. I det femte fallet fastställdes stening eftersom äktenskapsbrottet bevisades enligt Mose lag på följande sätt:

Det är bekräftat i Sahih Muslim och andra återberättelser från Ubadah ibn as‑Samit (må Allah vara nöjd med honom) att Maiz ibn Malik al‑Aslami kom till Allahs Sändebud och sade: ”O Allahs Sändebud, rena mig.” Profeten sade: ”Ve dig, gå tillbaka och be Allah om förlåtelse och ångra dig inför Honom.” Han gick tillbaka en kort bit och kom sedan igen och sade: ”O Allahs Sändebud, rena mig.” Profeten (frid vare med honom) sade detsamma tills det var fjärde gången. Då sade profeten till honom: ”Från vad ska jag rena dig?” Han sade: ”Från äktenskapsbrott.” Profeten frågade: ”Är han galen?” Han fick veta att han inte var galen. Sedan sade han: ”Har han druckit vin?” En man steg upp och luktade på hans andedräkt men kände ingen doft av vin. Då sade profeten: ”Har du begått äktenskapsbrott?” Han sade: ”Ja.” Så befallde han att han skulle stenas.

Den ghamidiska kvinnan kom och sade: ”O Allahs Profet, jag har begått äktenskapsbrott och jag vill att du renar mig.” Han sade till henne: ”Gå tillbaka.” Nästa dag kom hon åter till honom och erkände äktenskapsbrott och att hon var gravid. Profeten sade till henne: ”Gå tillbaka tills du föder.” När hon fött kom hon med barnet insvept i en duk och sade: ”O Allahs Profet, jag har fött.” Han sade: ”Gå och amma honom, sedan avvänj honom.” När hon hade avvant honom kom hon till honom med barnet: ”O Allahs Profet, jag har avvant honom.” Då befallde profeten folket att stena henne.

Judarna kom till Allahs Sändebud och berättade att en man och en kvinna bland dem hade begått äktenskapsbrott. Allahs Sändebud sade till dem: ”Vad finner ni i Toran om stening?” De sade: ”Vi blottar dem och piskar dem.” Abdullah ibn Salam sade: ”Ni ljuger, för den innehåller stening.” Så de hämtade Toran och rullade upp den. En av dem lade sin hand över versen om stening och läste det som stod före och efter. Abdullah ibn Salam sade: ”Lyft din hand.” När han lyfte handen fanns där versen om stening. De sade: ”Du har talat sant, O Muhammad; den innehåller versen om stening.” Så befallde Allahs Sändebud (frid vare med honom) att de skulle stenas.

Abu Dawud (2049) och An‑Nasa’i (3209) har återberättat från Ibn Abbas att en man kom till Allahs Sändebud och sade: ”Jag har en hustru som är en av de käraste för mig, och hon hindrar inte en hand som rör vid henne.” Han sade: ”Skilj dig från henne.” Han sade: ”Jag kan inte uthärda att vara utan henne.” Han sade: ”Njut av henne.” Betydelsen av en kvinna som ”inte hindrar en hand som rör vid henne” är att hon samtycker till sexuell närhet med honom.

112907: Förbud för en man som varit borta från sin hustru under lång tid att komma till henne plötsligt: Ibn Abi Jamrah sade att detta förbjuder en resenär att överraska sin familj utan föregående besked om sin ankomst. 

Anledningen till detta är vad som angavs i hadithen: 

Han sade: Vissa människor överträdde detta och såg en man med sin familj och bestraffades för sin överträdelse.