KORANEN BEKRÄFTAR
ATT KRISTNA TILLBER
DEN SANNE ENDE GUDEN
SOM INTE HAR NÅGON PARTNER

 

Denna korta text är skriven för att försvara vår tro och svara dem som anklagar oss för polyteism och otro, samt för att förtydliga vår tro på Herren Gud som inte har någon partner, så som det står i Koranen.

 

Sura Al‑Ankabut 29:46:
”Tvista inte med Skriftens folk annat än på bästa sätt – utom med dem som handlar orätt – och säg: ’Vi tror på det som har uppenbarats för oss och uppenbarats för er. Vår Gud och er Gud är En, och vi är muslimer som underkastar oss Honom.’”


Och även i:

 

Sura Yunus 10:94:
”Om du, Muhammed, tvivlar på det som Vi har uppenbarat för dig, fråga då dem som läser Skriften före dig; sanningen har kommit till dig från din Herre – var därför inte bland dem som tvivlar.”

 

Den föregående versen bekräftar att det som finns i Koranen måste överensstämma med läran i Toran och Evangeliet, eftersom Författaren är densamme och det inte bör finnas några grundläggande skillnader.

 

Al‑Imran 3:45:
”När änglarna sade: ’Maria, Allah ger dig det glada budskapet om ett ord från Honom, vars namn är Messias, Jesus, Marias son – ärad i denna världen och i det kommande livet och en av dem som står nära Allah.’”

3:46: ”Han skall tala till folket både som spädbarn och som vuxen och vara en av de rättfärdiga.”

 

An‑Nisa 4:171:
”Skriftens folk, överdriv inte i er religion och säg om Allah endast sanningen. Messias, Jesus, Marias son, var endast Allahs sändebud och Hans ord som Han riktade till Maria och en ande från Honom. Tro därför på Allah och Hans sändebud. Säg inte ’tre’; upphör – det är bättre för er. Allah är endast en Gud. Upphöjd är Han över att ha en son. Allt i himlarna och på jorden tillhör Honom, och Allah är nog som beskyddare.”

 

Koranen klargör i den första versen att Kristus är Guds Ord och nämns i maskulin form (han är en person), och eftersom Gud kastade honom (han fanns hos Honom). I den andra versen är ordet feminint (och eftersom ordet uttrycker personen, är han den som uttrycker den osynlige Guden). Detta förstås i Evangeliet som ”Kristus är Guds Ord, härligheten av Hans strålglans och en exakt avbild av Hans väsen.” Dessutom är det känt i skriften och historien att Kristus levde trettiotre och ett halvt år på jorden, och han var aldrig en gammal man. Hur förklarar man denna skillnad?

 

Guds tron och skapelsen i Koranen

 

I Koranen har Gud en tron som bärs av änglar, och Han är den ende Skaparen:

 

Al‑A'raf 7:54:
”Er Herre är sannerligen Allah, som skapade himlarna och jorden på sex dagar och därefter höjde Sig över Tronen. Han låter natten svepa över dagen och förfölja den snabbt; Han skapade solen, månen och stjärnorna, alla underkastade Hans befallning. Sannerligen, skapelsen och befallningen tillhör Honom. Välsignad är Allah, världarnas Herre.”

 

Az‑Zumar 39:75:
”Du kommer att se änglarna omringa Tronen, prisande sin Herre. Och det ska dömas rättvist mellan dem, och det ska sägas: ’All lovprisning tillhör Allah, världarnas Herre.’”

 

Al‑Furqan 25:59:
”Han som skapade himlarna och jorden och allt däremellan på sex dagar och sedan höjde Sig över Tronen – Den Nåderike; fråga därför den som är välinformerad om Honom.”

 

Al‑Haqqa 69:17:
”Änglarna ska stå vid dess kanter, och åtta av dem ska bära din Herres Tron ovanför sig den Dagen.”

 

At‑Tawbah 9:129:
”Men om de vänder sig bort, säg: ’Allah är nog för mig; det finns ingen gud utom Honom. På Honom förlitar jag mig, och Han är den Väldiga Tronens Herre.”

 

Al‑Qalam 68:42:
”Den Dag ett ben blottas, och de kallas till underkastelse men kan inte.”


I Sahih Muslim 2612 berättas att Profeten (frid vare med honom) sade:
 

”När en av er slåss med sin bror, undvik ansiktet, för Allah skapade honom i Sin avbild.”


Kan den obegränsade Guden framträda i bilden av en begränsad människa som sitter på en tron och blottar ett ben?

 

Sura 2:255
Allah! Det finns ingen gud värd dyrkan utom Honom, den Levande, den Självuppehållande. Varken dåsighet eller sömn överväldigar Honom. Allt i himlarna och på jorden tillhör Honom. Vem kan förmedla hos Honom utan Hans tillåtelse? Han vet vad som är framför dem och vad som är bakom dem, men ingen omfattar något av Hans kunskap utom det Han vill. Hans Sto uppfyller himlarna och jorden, och att bevara dem tröttar Honom inte. Han är den Högste, den Störste.


Av denna vers förstår vi att Herren Gud ÄR OBEGRÄNSAD.
 

Hur kan det obegränsade begränsas till en tron som omges och bärs av änglar och har ett ben?

 

Guds Ande i Koranen

 

Koranen bekräftar att Gud har en ande:

 

Yusuf 12:87:
”Mina söner, gå och fråga efter Josef och hans bror och förlora inte hoppet om Allahs nåd. Ingen förlorar hoppet om Allahs nåd utom de otroende.”


Översättaren har återgett ”Min ande” i den ursprungliga arabiska texten som ”Allah” – för att undvika vad?

 

Al‑Hijr 15:29:
”När Jag har format honom och blåst in i honom av Min [skapade] ande, fall då ned för honom i tillbedjan.”


Samma felaktiga översättning – ”Min ande” ersatt av ”Min själ” – förekommer här.

 

Al‑Baqarah 2:253:
”Dessa sändebud – några av dem har Vi framhöjt framför andra. Bland dem fanns dem Allah talade till, och några upphöjde Han till ännu högre rang. Och Vi gav Jesus, Marias son, tydliga bevis och stärkte honom med den Heliga Anden. Hade Allah velat, skulle de kommande generationerna inte ha stridit efter att de tydliga bevisen kommit till dem, men de tvistade – några trodde, andra förnekade. Allah gör vad Han vill.”


Allah talade till alla profeter enligt Evangeliet; varför inte till den störste av dem, profeten Muhammed? Och uttrycket ”Heliga Anden” har översatts till ”ren ande” – varför?

 

Al‑Anbiya 21:91:
”Och minns henne som bevarade sin kyskhet; Vi blåste in i henne genom Vår Ande, och Vi gjorde henne och hennes son till ett tecken för världarna.”


Av denna vers förstår vi att Gud har en ande, och

Herren Gud beskriver i Toran hur Han skapade den första människan (Adam) i Första Moseboken:
 

Första Moseboken 2:7:
”Och Herren Gud formade människan av jordens stoft och blåste livets ande i hennes näsa, och människan blev en levande själ.”


Första Moseboken 2:18:
”Och Herren Gud sade: ’Det är inte bra att människan är ensam; Jag skall göra en hjälpare som passar honom.’”

 

Första Moseboken 2:21‑22:
”Så lät Herren Gud en djup sömn falla över Adam, och han somnade; Han tog då ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Av revbenet som Han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde henne till mannen.”

 

Av dessa verser förstår vi att det är Gud som blåste, vilket innebär att Gud har en ande. Det är omöjligt att detta syftar på ängeln Gabriel; annars skulle han vara delaktig i skapelsen, som tillhör Gud ensam. Och att förlora hoppet om Hans ande skulle göra Gabriel till Guds partner – Gud förbjude!
 

Av detta förstår och bekräftar vi att Gud har ett Ord som uttrycker Honom och en ande som uppfyller universum. Eftersom Gud är obegränsad och den begränsade människan inte kan förstå det obegränsade fullt ut, måste vi acceptera och tro det Han har uppenbarat om Sig själv.

 

Vem är den Gud som kristna tillber?

 

Kristna tillber den evige, odödlige, allsmäktige Skaparen av hela universum, som det står skrivet:

 

1 Timoteus 1:17:
”Nu åt evigheternas Kung, den odödlige, osynlige, ende Guden, tillkommer ära och härlighet i evigheters evighet. Amen.”

 

Och också:

 

1 Timoteus 6:15‑16:
”Som Han skall visa i sin tid – den salige och ende Härskaren, kungarnas Kung och herrarnas Herre, Han som ensam har odödlighet och bor i ett otillgängligt ljus, som ingen människa har sett eller kan se – Honom tillhör ära och evig makt. Amen.”

 

Profeten (frid vare med honom) sade att Gud skapade människan till Sin avbild (också i Toran). Människan har kropp, ande och själ, var och en med sina inneboende egenskaper. Kroppen äter, dricker och växer; anden är kommunikationsmedlet med Gud; själen bär människans natur. Dessa tre är förenade i en fullständig enhet – människan.

 

Ett exempel: elektricitet finns men syns inte. När den passerar genom en särskild ledning lyser ledningen, ljus uppstår och värme avges. Ljus och värme finns inom elektriciteten, för när elen bryts försvinner de. Elektriciteten chockerar om man rör den (men värmer eller lyser inte); ljuset lyser (men värmer eller chockerar inte); värmen värmer (men lyser eller chockerar inte). Elektricitetens egenskaper skiljer sig alltså från ljusets och värmens, men de är oskiljaktiga – en enda enhet.

 

Gud är dock inte som detta, för Han har ingen like: Den osynlige Gudomen (Fadern) som lever genom Sin Ande (den Helige Ande) och Ordet som blev kött (Sonen – Guds uttryck, Guds sinne, en exakt avbild av Guds väsen). Var och en besitter alla Guds egenskaper (skapande, allmakt, visdom, kärlek, godhet …) i fullständig jämlikhet och enhet. Det obegränsade kan aldrig helt förstås av våra begränsade sinnen, men Gud upplyser vårt förstånd och våra hjärtan så att vi kan känna Honom.

Många verser i Toran bekräftar denna uppenbarelse:

 

Jesaja 48:16:
”Kom nära och hör detta: Jag har inte talat i hemlighet från början; från den tid då det skedde var Jag där. Och nu har Herren GUD och Hans Ande sänt Mig.”

 

Jesaja 9:6:
”Ty ett barn är oss fött, en son är oss given, och herradömet vilar på hans axel, och hans namn är: Underbar, Rådgivare,

 

Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.”

 

Hur kan han vara ett barn som människa, och samtidigt vara den ende Guden?

 

Jesaja 7:14:
”Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och skall ge honom namnet Immanuel.”

 

Ordet Immanuel betyder ”Gud med oss”.

 

Mika 5:2:
”Men du, Betlehem Efrata, som är liten bland Judas släkter, från dig skall det åt Mig utgå en som skall härska i Israel, vars ursprung är från forntid, från evighet.”

 

Vem är Han som har sitt ursprung från evighet men ändå föds i byn Betlehem?

 

Vänligen kalla mig inte för en otrogen.

 

Sura Maryam 19:71‑72:
”{71} Ingen av er skall undgå att passera över den; detta är av din Herre ett obestridligt beslut. {72} Vi skall rädda dem som fruktade Allah och lämna förtryckarna på sina knän där.”

I Sahih Muslim 2816 berättas att Aisha, Profetens hustru (frid vare med honom), sade att han brukade säga:

 

”Gör goda gärningar korrekt, uppriktigt och måttligt, och vet att era gärningar inte kommer att föra er in i Paradiset.

 

De frågade:

 

”Inte ens du, Allahs Sändebud?”

 

Han svarade:

 

”Inte ens jag, om inte Allah visar mig Sin nåd och ynnest. Vet att den gärning Allah älskar mest är den som görs regelbundet, även om den är liten.”

 

Om goda gärningar inte ger en människa tillträde till Paradiset, vad är då lösningen?

 

Jag uppmanar läsaren av denna korta text att studera lärdas tolkningar av uttrycket ”passera över den” och graden av gudsfruktan som nämns i Koranen samt hur länge man dröjer där innan man friges. Detta är livets viktigaste fråga: att känna sitt eviga öde och förbereda sig för att möta Gud.

 

Toran och Evangeliet lär att endast en kategori människor kommer in i himlen: de vars synder har blivit förlåtna. Hur får man förlåtelse? Och är försoning verksam? Vad är värdet av försoning, som det står i:

 

Sura As‑Saffat 37:107:
”Vi friköpte honom med ett stort offer.”


Detta bekräftas av Toran och Evangeliet. Vad är då försoning enligt islam? Kan ett får friköpa en människa? Inte alls! Människans värde är mycket stort i Skaparens ögon. Därför bör en muslim uppriktigt studera och förstå hur man får försoning – huvudtemat som förenar hela Bibeln från Första Moseboken till Uppenbarelseboken – för att vara säker på hur hans synder blir förlåtna. (Med all respekt och uppskattning för din dyrbara själ, som är mycket värdefull i Guds hjärta).