PRINCIPER SOM MÅSTE RÄTTFÄRDIGAS
FÖR ATT BEVISA
ISLAM KOMMER FRÅN GUD
Profeten Muhammed bröt mot Guds äktenskapsordning:
Herren Gud, som instiftade äktenskapet, fastställde dess principer för dem som vill vara hans efterföljare och hans folk. Han skapade mannen först och sedan kvinnan för honom. HERREN Gud sade: Det är inte gott att mannen är ensam; jag skall göra honom en hjälp som svarar mot honom. Därför fastställde han denna princip för kvinnan som skulle bli hans hustru.
En kvinna endast, kapabel att arbeta för att att hjälpa honom och kapabel att kommunicera med och förstå honom.
Alla profeter, Guds efterföljare, lärjungar och sändebud följde dessa principer. Vissa gifte sig aldrig (som Johannes Döparen, Elisa) och ägnade sina liv åt att tjäna folket, och vissa gifte sig med endast en kvinna. Skilsmässa är heller inte tillåten, utom vid äktenskapsbrott.
Profeten Muhammed gifte sig med ett 9‑årigt barn när han var 53 år. Hon kunde inte hjälpa honom eller förstå honom – hon var ett barn. Han tog sig nio hustrur och två tjänstekvinnor, och vilken kvinna som än erbjöd sig till honom. Han gifte sig med sin adopterade sons hustru efter hennes skilsmässa. Ingen profet, lärjunge eller sändebud gjorde något av detta.
Profeten Muhammed hade relationer med djävlarna:
Vid ett tillfälle försvann han från sina följeslagare som oroade sig för hans säkerhet, men på morgonen såg de honom komma från Hira‑grottan. Han berättade att han hade kallats av en grupp jinner och tillbringat natten med att recitera och undervisa dem i Koranen.
Det berättas också att en judisk man vid namn Labid ibn al‑Aʿsam utövade trolldom mot profeten, och att han senare befriades från den. Koranen lär i Sura an‑Nahl 99:
”Han har sannerligen ingen makt över dem som tror och litar på sin Herre. Hans makt sträcker sig endast till dem som tar honom till beskyddare och som – under hans inflytande – sätter andra vid Allahs sida i dyrkan.”
Och i Sura al‑Isrāʾ 65 tillägger Allah,
”Du skall sannerligen inte ha någon makt över Mina trogna tjänare.” Och tillräcklig är din Herre som Beskyddare.
Satan beskrivs i Bibeln som den gamla ormen, den stora draken, förföraren, anklagaren, lockaren, mördaren, lögnaren, frestaren, världens furste, mörkrets härskare, djävulen, och det värsta är att han kan förvandla sig till en ljusets ängel för att vilseleda människor (2 Kor 11:14).
I Uppenbarelseboken 20 förklarar Gud att det inte finns någon godtagbar ånger för honom och att hans slut blir eldsjön där han skall plågas i evigheters evighet. Gud varnar de kristna för att ha någon som helst kontakt med Satan, och Han har gett sina efterföljare auktoritet att driva ut djävulen ur dem han besätter.
Profeten Muhammed tillät hedniska ritualer i islam:
Det hände en gång att hela världen dyrkade avgudar. Värst var Kanaans land, som offrade sina barn till avgudarna. Gud beslutade att resa upp ett folk åt vilket Han skulle ge sina förordningar, bud och lagar, så att Han kunde förhärligas genom dem. Han valde vår fader Abraham och gjorde av honom det judiska folket. Efter uttåget ur Egypten befallde Gud strängt att de, när de kom in i Kanaans land, skulle förgöra all avgudadyrkan, vilket framgår av följande verser ur TORA:
5 Mosebok 12:1‑3 Dessa är de stadgar och föreskrifter som ni skall hålla i det land som HERREN, era fäders Gud, ger er att besitta, så länge ni lever på jorden.
2 Ni skall fullständigt förstöra alla platser där de folk ni fördriver tjänade sina gudar, på höga berg, på kullar och under varje grönskande träd;
3 Ni skall riva deras altaren, slå sönder deras stoder, bränna deras lundar med eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från dessa platser.
5 Mosebok 7:25 Deras gudars bilder skall ni bränna upp; du får inte åtrå det silver eller guld som finns på dem eller ta det till dig, så att du inte snärjs av det, för det är en styggelse för HERREN, din Gud
2 Mosebok 23:13 Var noga med allt jag har sagt er, och nämn inte ens namnen på andra gudar; de skall inte höras från din mun.
Men efter att judarna hade kommit in i landet och slagit sig ner, tillbad de Gud en tid men avföll sedan och ägnade sig åt avgudadyrkan och gjorde värre avskyvärda handlingar än folken runt omkring. HERREN tuktade dem, de ångrade sig men föll gång på gång tillbaka. Gud lät dem föras som slavar till Babylon, men i sin stora barmhärtighet förde Han dem tillbaka och sände dem den utlovade Messias. Trots det korsfäste de Honom på korset och ropade till den romerske ståthållaren: ”Hans blod må komma över oss och våra barn”. År 70 f.Kr. kom den romerska hären, förstörde Jerusalem och skingrade dem över hela världen.
1. Pilgrim – Sura 2:158 Sannerligen är as‑Safā och al‑Marwa bland Allahs tecken. Den som fullgör hajj till Huset eller gör ʿumra gör inget fel om han vandrar mellan dem. Och den som gör gott av fri vilja – Allah är sannerligen tacksam och allvetande.
As‑Safā och al‑Marwa var två avgudar på var sitt berg. Araberna brukade gå i pilgrimsfärd mellan dem. När människor antog islam upphörde de med detta, men Koranen godkände vandringen och muslimerna utför den.
Alla pilgrimsritualer har därmed bevarats från avgudadyrkarna.
2. Kaʿba var arabernas helgedom och inuti fanns 360 avgudar, och profeten Muhammed gjorde den till dyrkans centrum. Detta står helt i strid med vad Gud befallde Mose om platser för avgudadyrkan.
3. Fasta – Sura 2:183 Ni som tror, på er är ålagt fastan så som den ålades dem före er för att ni skall bli gudfruktiga.
Sabeerna (de tillhörde inte de tre himmelska religionerna) fastade under Ramadan och profeten Muhammed behöll denna tradition inom islam.
Guds namn och Koranen.
Det finns verser i Koranen som behöver förklaras.