TILLÅTER
GUD
SINA TROENDE
ATT HANDSKAS
MED DJÄVLAR?

Guds syfte med att upprätta Israels nation var att ge en modell för ett folk som tillber Honom, att motbevisa och avfärda avgudagudar och att förhärliga Sig själv. Men de övergav den sanne Guden, Herren, och tillbad avgudar. Därför slog Han dem och skingrade dem över hela världen, efter att ha varnat dem i Toran på följande sätt:

3 Moseboken 19:31: ”Vänd er inte till medier eller spåmän; ni blir orena av dem. Jag är Herren er Gud.”

 

5 Moseboken 18:9‑13:1: ”När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig, skall du inte lära dig att efterlikna de avskyvärda seden hos folken där. Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller dotter i eld, som ägnar sig åt spådom eller trolldom,2 tyder tecken, håller på med svartkonst eller kastar besvärjelser, eller som är medium eller andebesvärjare eller som rådfrågar de döda. Var och en som gör detta är avskyvärd för Herren; det är på grund av dessa3 avskyvärda handlingar som Herren din Gud driver bort dessa folk för dig. Du skall vara fullkomlig inför Herren din Gud. De folk du fördriver lyssnar till spåmän och teckentydare, men Herren din Gud4 har inte tillåtit dig att göra det.”

Kung Saul bröt mot lagen, så Gud dömde honom och avslutade hans regering, som det står i:

1 Krönikeboken 10:13‑14: ”Saul dog därför att han hade varit otrogen mot Herren; han höll inte Herrens ord och rådfrågade dessutom ett medium för5 vägledning, i stället för att fråga Herren. Därför lät Herren honom dö och överlämnade riket åt David, Isais son.”6

I evangeliet uppenbarar Gud Satans egenskaper, gärningar och slut på följande sätt:

Johannes 14:30: ”Jag kommer inte att tala mycket mer med er, för denna världens furste kommer. Han har ingen makt över mig.”

1 Thessalonikerbrevet 3:5: ”Därför, när jag inte längre stod ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro, av rädsla för att frestaren kanske hade frestat er och vårt arbete blivit förgäves.”

1 Petrusbrevet 5:8: ”Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka.”

Johannes 8:44: ”Ni har djävulen till er far, och det är hans vilja ni vill göra. Han har varit en mördare från början och står inte i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han av sitt eget, för han är en lögnare och lögnens fader.”

Uppenbarelseboken 12:9:7: ”Den store draken – den gamla ormen som kallas djävulen och Satan och som förför hela världen – kastades ner på jorden, och hans änglar kastades ner med honom.”

Uppenbarelseboken 20:10: ”Och djävulen som hade bedragit dem kastades i sjön av brinnande svavel, där också vilddjuret och den falske profeten fanns. Där ska de plågas dag och natt i evigheters evighet.”

2 Korinthierbrevet 11:14‑15: ”Det är inget att förvåna sig över, för Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. Det är därför inte märkligt om också hans tjänare8 uppträder som rättfärdighetens tjänare. Men deras slut ska bli vad deras gärningar förtjänar.”

Kristus hade auktoritet över demonerna för att driva ut dem ur människor och gav sina troende auktoritet att driva ut dem och stå emot dem, såsom det visas i:

Markusevangeliet 1:23‑27: ”Just då fanns det i deras synagoga en man som var besatt av en oren ande. Han skrek: ’Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds Helige!’ ’Tig!’ sade Jesus strängt. ’Far ut ur honom!’ Den orena anden slet och ryckte i mannen och for ut ur honom under höga rop.9 Alla blev så förvånade att de frågade varandra: ’Vad är detta? En ny undervisning – och med makt! Han befaller till och med de orena andarna, och de lyder honom.’”

Lukasevangeliet 9:1‑2: ”När Jesus hade kallat de tolv samman gav han dem kraft och auktoritet över alla demoner och till att bota sjukdomar. Han sände dem ut för att predika Guds rike och bota de sjuka.”

Lukasevangeliet 10:1, 17‑20: ”Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv tänkte komma... De sjuttiotvå återvände glada och sade: ’Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn.’ Han svarade: ’Jag såg Satan falla som en blixt från himlen. Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot hela fiendens kraft; ingenting ska skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen.’”11

Efesierbrevet 6:11‑12: ”Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vår kamp är inte mot kött och blod utan mot härskarna, mot makterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot ondskans andekrafter i himlarna.”

Vad gäller islam finner vi att det finns ett helt kapitel i Koranen, surah Al‑Jinn (72). Profeten Muhammed (frid vare över honom) hade dessutom en relation med djinnerna, blev förtrollad av en jude och praktiserade ruqyah (besvärjelse/bön för helande) enligt följande:

”Muḥammad ibn al‑Muthannā berättade för oss, ʿAbd al‑Aʿlā berättade från Dāwud från ʿAmr, som sade: Jag frågade ʿAlqamah: ’Var Ibn Masʿud med Allahs sändebud (frid vare över honom) den natt då djinnerna samlades?’ ʿAlqamah svarade: ’Jag frågade Ibn Masʿud: ”Var någon av er med Allahs sändebud (frid vare över honom) den natt då djinnerna samlades?” Han sade: ”Nej, men en natt var vi tillsammans med Allahs sändebud och tappade bort honom. Vi sökte efter honom i dalar och raviner och sade: ’Han har blivit bortrövad eller dödad.’ Vi upplevde den värsta natt något folk någonsin haft. När morgonen kom visade han sig från riktningen Hira. Vi sade: ’Allahs sändebud, vi tappade bort dig och letade efter dig men kunde inte finna dig, och vi tillbringade den värsta natt något folk har upplevt.’ Han sade: ’En kallelse från djinnerna kom till mig, så jag gick med honom och reciterade Koranen för dem.’” Ibn Masʿud sade: ”Sedan tog han oss och visade oss deras spår och resterna av deras eldar. De bad honom om föda, och han sade: ’För er är varje ben över vilket Allahs namn nämnts; det kommer till er med mer kött än det någonsin bar, och varje bit gödsel är foder till era djur.’ Allahs sändebud (frid vare över honom) sade: ’Använd dem inte för rengöring, för de är era bröders föda.’”

Och i en autentisk hadith:

Urwah ibn al‑Zubayr berättade från ʿAisha, Profetens hustru (frid vare över honom), att hon sade:

”Jag blev svartsjuk på honom.” När han kom tillbaka och såg vad jag gjorde sade han: ”Vad är det med dig, ʿAisha, är du svartsjuk?” Jag svarade: ”Varför skulle inte någon som jag vara svartsjuk på någon som du?” Allahs sändebud (frid vare över honom) sade: ”Har din djävul fått grepp om dig?” Jag sade: ”Allahs sändebud, har jag en djävul med mig?” Han sade: ”Ja.” Jag frågade: ”Och varje människa?” Han sade: ”Ja.” Jag frågade: ”Och du, Allahs sändebud?” Han sade: ”Ja, men min Herre har hjälpt mig mot honom tills han har underkastat sig och bara uppmanar mig till det goda.”

[Berättad av Ahmad 6/115 och Muslim 2815]

Finns det en muslimsk djävul som fastar, ber och utför hajj? Och befaller djävulen Profeten att göra gott? Finns det troende djävlar?

Profetens förtrollning

ʿAisha (må Allah vara nöjd med henne) berättade:

”Profeten (frid vare över honom) blev förtrollad så att han föreställde sig att han gjorde något fast han inte gjorde det. En dag bad han och bad, sedan sade han: ’Har du märkt att Allah har underrättat mig om mitt botemedel? Två män kom till mig, den ene satte sig vid mitt huvud och den andre vid mina fötter. Den ene frågade den andre: ”Vad är fel med denne man?” Han svarade: ”Han är förtrollad.” Han frågade: ”Vem har förtrollat honom?” Han sade: ”Labid ibn al‑Aʿsam.” Han frågade: ”Med vad?” Han sade: ”Med en kam, lite hår och ett hölje av en han‑dadelpalm.” Han frågade: ”Var är det?” Han sade: ”I brunnen Dharwan.” Profeten (frid vare över honom) gick då dit, sedan återvände han och sade till ʿAisha efter sin återkomst: ’Dess dadelpalmer är som djävulshuvuden.’ Jag sade: ’Tog du upp det?’ Han sade: ’Nej, Allah har botat mig, och jag fruktade att det skulle väcka ondska bland folket.’ Sedan fyllde man igen brunnen.”

[Berättad av al‑Bukhari (3268) och Muslim (2189)]

(Matboob): förtrollad. (Musht): hårkam. (Mushaqa) eller (Mushatah): avfallet hår. Hur förenar sig denna hadith med det som sägs i surah An‑Nahl {99} ”Han har ingen makt över dem som tror och förlitar sig på sin Herre”, {100} ”Hans makt gäller bara dem som tar honom till beskyddare och som sätter andra vid Guds sida”? Och surah Al‑Isra (65): ”Mina tjänare – över dem har du ingen makt. Din Herre räcker som beskyddare.”

Profetens ruqyah

Profeten praktiserade ruqyah, såsom hans hustru ʿAisha berättade: ”Närhelst Profeten (frid vare över honom) kände något obehag brukade Gabriel (frid vare över honom) utföra ruqyah över honom och säga: ’I Allahs namn gör jag ruqyah för dig mot varje sjukdom; må Han bota dig från avundares ondska när han avundas och från varje ond blick.’ Profeten gjorde detsamma för den som hade smärta.”

Om du söker på internet om ruqyah bland muslimer och dess praktik hittar du många som utövar den, trots att Gud tidigare varnade mot detta i Toran. Ändrar Gud sina principer på detta sätt – Han som inte förändras och vars ord aldrig förgår?

Käre läsare, du har full frihet att tro och välja som du vill, för du är den som ska avlägga räkenskap inför Gud på den yttersta dagen. Men kalla mig inte för en otrogen.