HUR MAN FÅR
FÖRLÅTELSE FÖR SINA SYNDER
OCH KOMMER TILL HIMLEN
Den viktigaste frågan i livet, under vår tid på jorden, som vi måste koncentrera oss på och få klarhet i är: när vår jordiska existens tar slut och vi går in i evigheten, var kommer vi att tillbringa den och med vem? Detta kan vi inte veta om inte Gud nedlåter sig att uppenbara för oss den väg genom vilken vi kan försonas med Honom och nå fram till Honom. Därför har religionerna givits för att vägleda oss och visa oss vad vi måste göra.
Det står i den heliga Koranen i Sura Maryam {71}:
”Och det finns ingen av er som inte skall passera över den; detta är hos er Herre ett beslut som måste verkställas. {72} Därefter skall Vi rädda dem som fruktade Allah och lämna de orättfärdiga där, på sina knän.”
Och i Al‑Tabaris kommentar till denna vers återger han följande hadith:
”Abu Kuraib berättade: Thana Ibn Yaman från Malik bin Maghul från Abu Ishaq sade: När Abu Maysara gick till sängs brukade han säga: ’Om min mor ändå inte hade fött mig’, och han grät. Man frågade: ’Vad får dig att gråta, Abu Maysara?’ Han svarade: ’Vi har fått veta att vi skall gå in i den, men vi fick inte veta att vi skall komma ut ur den.’”
Lärda har haft olika uppfattningar om betydelsen av ”passera över” och om graden av gudsfruktan, eftersom detta inte stöds av andra koranverser. Denna fråga borde egentligen vara helt tydlig och enkel, såsom den är i Toran och Evangeliet, så att varje människa kan vara trygg i sitt eviga öde.
I Sahih Muslim (71/2816) berättas det att Aisha, Profetens (frid vare med honom) hustru, sade:
”Var måttfulla, kom nära och gläd er, ty ingens gärningar kommer att föra honom in i Paradiset.”
De frågade,
”Inte ens du, Allahs Sändebud?”
Han sade,
”Inte ens jag, om inte Allah höljer mig med Sin barmhärtighet. Och vet att de gärningar som Allah älskar mest är de som görs ständigt, även om de är små.”
Detta visar att goda gärningar belönas här på jorden, men att de inte leder till Himlen (Paradiset). Så vad är lösningen? Är det försoning, såsom det står i Sura As‑Saffat 107:
”Och Vi friköpte honom med ett stort offer”
Vad betyder lösen i islam? Och kan ett får friköpa en människa? Gud förbjude, för människans värde är mycket stort i sin Skapares ögon eftersom hon är skapad till Guds avbild och likhet.
I Toran och Evangeliet finner vi att endast en sorts människa kommer in i Himlen (Paradiset): den vars synder har blivit förlåtna genom försoning. Detta är det huvudtema som löper genom hela Bibeln, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken.
Hur människan får förlåtelse för sina synder
Jag påminner läsaren om vad som står i Sura Yunus 94:
”Om du [Muhammad] är i tvivel om det som Vi har uppenbarat för dig, fråga då dem som läser Skriften före dig. Sanningen har sannerligen kommit till dig från din Herre, var därför inte bland dem som tvivlar.”1
Detta bekräftar att det som finns i Evangeliet är gudomlig sanning, eftersom det är omöjligt att Gud skulle be Profeten jämföra det som uppenbarats för honom med en förvanskad eller påhittad bok.
Gud skapade våra föräldrar i paradiset i fullkomlig perfektion och oskuld. I Första Mosebok 2:16:
”Och Herren Gud befallde mannen: ’Av alla träd i trädgården får du äta fritt; 17 men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter därav skall du förvisso dö.’”
Detta var för att pröva deras lydnad. Men genom Satans frestelse åt de av det, och de förlorade genast sin oskuld, kände sig nakna och försökte täcka sig med fikonlöv. Gud kom då och uttalade dom över dem, lovade att kvinnans säd skulle krossa ormens (Satans) huvud, gjorde kläder av skinn åt dem och drev dem ut ur paradiset (Första Mosebok 2 och 3).
Våra första föräldrar lärde sig att vägen till att tillbe och närma sig Gud är genom att bära fram ett offer (eftersom de visste att offerskinnet täckte dem). När deras son Kain bar fram jordens frukter som offer till Gud, förkastade Gud dem men accepterade hans bror Abels offer eftersom det var ett får (framfört på ett altare av sten, styckat och bränt i eld – ett brännoffer som föreställer straffet för den synd människan begått och tjänar som hennes ställföreträdare). Detta fortsatte fram till profeten Mose, för vilken Gud i detalj visade modellen av tabernaklet där de skulle tillbe, och gav honom lagen och buden som folket måste hålla hela livet. Gud beskrev med yttersta precision alla komponenter i gudstjänstplatsen, dess föreskrifter och riter, och befallde att inget fick läggas till eller dras ifrån.
Men några präster höll inte detta bud. Nadab och Abihu lade eld i sina rökelsekar som inte överensstämde med Guds föreskrift, då gick eld ut från Herren och förtärde dem. Också 250 män som inte var präster försökte tända rökelse inför Herren, och eld gick ut från Herren och förtärde dem. Dessutom krävde tre män – Kora, Datan och Abiram – att få vara präster och gjorde uppror mot profeten Mose, då öppnade jorden sig och slukade dem. Guds ordningar är mycket exakta och kan inte överträdas, ty de är vägen till förlåtelse för våra synder och till Guds välbehag.
Föreskrifterna och djuroffren enligt lagen som gavs till profeten Mose var oföränderliga under hela Gamla testamentets tid och upprepades ständigt eftersom de inte motsvarade människans värde. De kunde inte ta bort synd, därför att ett djurs liv inte är likvärdigt med en människas, som är skapad till Guds avbild. Skälet är följande:
När Gud skapade människan, som det står i Första Mosebok 2:7:
”Och Herren Gud formade människan av stoft från marken och blåste livsande i hennes näsa; och människan blev en levande själ.”
Vad gäller djuren, som det står i Första Mosebok 1:24:
”Gud sade: ’Jorden skall frambringa levande varelser efter deras arter: boskap, kräldjur och markens vilda djur efter deras arter’; och det skedde så.”2
Människolivet är långt överlägset djurlivet, ty Gud blåste inte in livsande i djuren, utan de kom från den förbannade jorden. Därför kan ett djuroffer aldrig vara lösen för den syndiga människan. Detta är Guds förkunnelse:
Romarbrevet 3:10: Så som det står skrivet: ”Ingen är rättfärdig, inte en enda; 11 ingen förstår, ingen söker Gud. 12 Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade; ingen gör gott, inte en enda.”3
Romarbrevet 5:12: ”Därför, liksom synden kom in i världen genom en enda människa och döden genom synden, och döden så nådde alla människor eftersom alla syndade.”
Hesekiel 18:4: ”Se, alla själar är mina; både faderns själ och sonens själ är mina. Den själ som syndar, den skall dö.”4
Och i Tredje Mosebok 17:11:
”Ty köttets liv är i blodet, och jag har gett det åt er på altaret för att bringa försoning för era själar, ty det är blodet som bringar försoning genom själen.”
Och i Hebreerbrevet 9:22:
”Och enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan blodsutgjutelse finns ingen förlåtelse.”5
Det krävdes alltså en människa som aldrig hade syndat, i vilken ingen synd fanns och som inte kände någon synd, för att dö för mänskligheten. Om så vore skulle vi behöva miljarder syndfria människor för att betala den gudomliga rättvisans skuld och friköpa mänskligheten – men sådana finns inte. Vad är då lösningen?
Det enda obegränsade väsendet är Herren Gud, men Han är inte människa. Han är kärlek och källan till all barmhärtighet, godhet och rättfärdighet. Därför valde Han att bli människa för att friköpa mänskligheten. Han samtyckte till att ta på sig en kropp och födas av den välsignade Jungfru Maria, och levde som människa i varje bemärkelse, delade våra smärtor, sorger, behov och fattigdom – förutom synd. Han uppenbarade Guds osynliga väsen i all dess fullkomlighet (således antog gudomen en kropp och blev 100 % den mänsklige Jesus Kristus, samtidigt som Han förblev 100 % Gud, utan sammanblandning eller förändring av sin natur; Gud förblir Gud och människan förblir människa). Beviset finns i:
Sura As‑Saffat 107: ”Och Vi friköpte honom med ett stort offer.”
Ett får är inte ett stort offer.
Al‑Qalam 42: ”Den dag då benet blottas och de kallas till att falla ned i tillbedjan men inte förmår.”
Den gränslöse Guden visar sig på en begränsad tron som bärs av åtta änglar – Han som uppfyller hela universum.
Även om judarna inte tror på denna sanning som finns i deras egna skrifter, och de undviker den:
Första Mosebok 18:22: ”Då svarade Abraham och sade: ’Se, jag som är stoft och aska har dristat mig tala till Herren.’”
Detta sade Abraham6 när Gud uppenbarade sig för honom; läs gärna hela kapitlet.
Andra Mosebok 24:10: ”Och de såg Israels Gud; under hans fötter var något som ett golv av safirsten, klart som själva himlen.”7
Läs gärna hela kapitlet.
Femte Mosebok 34:10: ”Sedan dess har ingen profet uppstått i Israel lik Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte.”
Andra Mosebok 33:11: ”Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en man talar med sin vän.”
Jesaja 53:3: ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Vi dolde våra ansikten för honom, han var föraktad och vi räknade honom för intet. 4 Men han bar våra sjukdomar, han tog våra smärtor; ändå ansåg vi honom slagen, slagen av Gud och pinad. 5 Men han blev sårad för våra överträdelser, slagen för våra missgärningar; straffet låg på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. 6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg; men Herren lät allas vår skuld drabba honom.”
Denna profetia om Kristi lidanden för oss skrevs cirka 700 år före Kristi ankomst.
Käre läsare, du är fri att anta denna sanning och tro på den eller att förkasta den, men när livet är slut kommer du att möta Gud och detta säkra öde om dina synder är oförlåtna:
Uppenbarelseboken 20:11: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den... Och jag såg de döda, små och stora, stå inför Gud, och böcker öppnades. Och en annan bok öppnades, nämligen 8 Livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna... Och om någon inte fanns skriven i Livets bok kastades han i eldsjön.”9