VEM ÄR JESUS KRISTUS
MESSIAS

Många människor är förvirrade över Jesus Kristus – vem är han? En del ser honom som en svag människa som ber, äter och dricker … osv., andra säger att han är Gud. Aposteln Petrus skriver i sitt första brev, kapitel 3 vers 16: ”I alla sina brev talar han om detta. I dem finns sådant som är svårt att förstå och som okunniga och obeständiga människor förvränger, liksom de också gör med de övriga Skrifterna, till sitt eget fördärv.” De frågar också: om han är Gud, varför bad han då inte människor att tillbe honom? Svaret finns i:

1 Korinthierbrevet 2:8
Ingen av den här världens furstar kände till detta; om de hade gjort det skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

Jag börjar med vad Koranen säger om honom:

Koranen beskriver Gud, ”Allah”, så här:
 

Sura 2:255
Allah – det finns ingen gud utom honom, den Levande, den Självbestående. Varken dåsighet eller sömn övermannar honom. Allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Vem kan träda emellan och tala för någon inför honom utan hans tillåtelse? Han vet vad som ligger framför dem och bakom dem, men ingen omfattar något av hans kunskap utom det han vill. Hans tron omfattar himlarna och jorden, och deras bevarande tröttar honom inte. Han är den Högste, den Störste.

Av denna vers förstår vi att Herren Gud är OBEGRÄNSAD.
 

Sura 25:59
Han är den som har skapat himlarna och jorden och allt däremellan på sex dagar och sedan trätt upp på tronen. Han är den Nåderike! Fråga ingen annan än den Allvetande om honom.

Här ser vi att Herren Gud kan BEGRÄNSA SIG SJÄLV och sitta på tronen.

Sura 68:42
Akta er för den dag då Allahs skenben blottas och de skyldiga kallas att falla ned i tillbedjan men inte förmår.

Denna vers visar att han uppenbarar sig i MÄNNISKOGESTALT.

Sura 3:45
Minns hur änglarna sade: ”Maria! Allah förkunnar ett ord från sig: hans namn ska vara Messias, Jesus, Marias son, högt ärad i denna världen och i det kommande livet, och en av dem som står nära Allah. Han ska tala till människorna redan som spädbarn och som vuxen och vara en av de rättfärdiga.”

Denna vers visar att Guds Ord är en person, eftersom det skrivs i maskulin form.
 

Sura 4:171
Ni Skriftens folk! Gå inte till överdrift i er tro. Säg om Allah inget annat än sanningen. Messias, Jesus, Marias son, var endast Allahs sändebud och uppfyllelsen av hans ord till Maria, samt en ande från honom. Tro på Allah och hans sändebud och säg inte ”tre”. Sluta – det är bäst för er! Allah är bara en Gud. Ära vare honom! Han är upphöjd över att ha en son. Allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Allah är den bästa förvaltaren.

I denna vers kommer hans Ord i feminin form (på arabiska), och ordet uttrycker talarens natur.
 

Detta är också vad evangeliet förklarar i Hebreerbrevet 1:3:

”Han är Guds härlighets återsken och hans väsens avbild, och han bär allt genom sitt mäktiga ord.”

Sura 12:87
”Mina söner! Gå och leta noga efter Josef och hans bror. Misströsta inte om Allahs barmhärtighet, ty ingen misströstar om Allahs barmhärtighet utom de som saknar tro.”

Det är mycket nedslående och chockerande att översättaren ersatte ”Guds Ande” med ”Allahs barmhärtighet” i denna vers.

Sura 15:29
”När jag har format honom och blåst in i honom av min ande, fall då ned i tillbedjan inför honom.”

Den bokstavliga översättningen av ”blåst in i honom av min ande”

är ”jag blåste i honom av min Ande”.

Sura 21:91
Och minns hon som bevarade sin kyskhet: Vi blåste in i henne genom vår Ande, ängeln Gabriel, och gjorde henne och hennes son till ett tecken för alla folk.

Den bokstavliga översättningen av ”vår ängel” är ”vår Ande”. Och om denna översättning vore rätt skulle det innebära att ängeln Gabriel deltar i skapelsen tillsammans med Gud, vilket är omöjligt.

Bibeln beskriver människans skapelse i två verser:

1 Moseboken 1:27
Så skapade Gud människan till sin avbild; till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

 

1 Moseboken 2:7
Och Herren Gud formade människan av jordens stoft, och blåste in livsande i hennes näsa, och människan blev en levande varelse.

DET ÄR UPPENBART ATT DEN ALLSMÄKTIGE GUD SOM ÄR ”GUD, HANS ORD OCH HANS ANDE” SKAPADE MÄNNISKAN TILL SIN AVBILD: ”KROPP, SJÄL OCH ANDE”.

Liksom Gud är obegränsad och vi är begränsade, är det omöjligt för det begränsade att helt förstå det obegränsade. Men vi bör ta emot det han har uppenbarat om sig själv i sina heliga böcker. När vi läser Guds ord accepterar vi automatiskt honom som en person (människa) som talar, som när Gud befallde Satan att böja sig för Adam och han vägrade. Adam och Satan såg Gud – i vilken gestalt? Självklart i människogestalt.

Hur Bibeln beskriver Herren Gud

1 Timotheosbrevet 1:17
Evigheternas kung, odödlig, osynlig, den ende vise Guden, honom tillhör ära och härlighet i evigheters evighet. Amen.
 

1 Timotheosbrevet 6:15–16
Han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan nå, honom har ingen människa sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt. Amen.
 

1 Timotheosbrevet 2:5–6
Det finns en enda Gud och en enda medlare mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla, ett vittnesbörd när tiden var inne.
 

Romarbrevet 11:32–36
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur ofattbara hans vägar! Vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först gett honom något som han måste återgälda? Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evighet. Amen.

När Mose var i öknen och såg busken som brann utan att brinna upp, frågade han Gud efter hans namn:
 

2 Moseboken 3:12–14
Mose sade till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger: ’Fädernas Gud har sänt mig till er’, och de frågar: ’Vad är hans namn?’, vad ska jag då svara dem?” Gud sade till Mose: ”JAG ÄR DEN JAG ÄR.” Och han sade: ”Så ska du säga till Israels barn: JAG ÄR har sänt mig till er.”

Ingen annan kan kalla sig ”Jag Är”, för det betyder den självexisterande, med Guds egenskaper. Men när Jesus levde på jorden sade han att han är ”Jag Är”:

Johannes 6:35
”Jag är livets bröd.”
 

Johannes 8:12
”Jag är världens ljus.”
 

Johannes 10:11
”Jag är den gode herden.”
 

Johannes 10:9
”Jag är dörren. Den som går in genom mig blir frälst; han ska gå in och ut och finna bete.”
 

Johannes 11:25–26
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.”
 

Johannes 14:6
Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
 

Uppenbarelseboken 1:8
”Jag är Alfa och Omega, början och slutet, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.”
 

Uppenbarelseboken 1:17
”Jag är den förste och den siste.”

Vid många tillfällen förklarade han också att han är ”JAG ÄR”, till exempel:

Johannes 10:23–33
Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Judarna samlades runt honom och sade: ”Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, säg det öppet.” Jesus svarade: ”Jag har sagt det, men ni tror inte. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får. Mina får lyssnar till min röst, jag känner dem och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig gå förlorade; ingen ska rycka dem ur min hand. Min Fader som har gett dem åt mig är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett. Då grep judarna åter stenar för att stena honom. Jesus sade: ”Jag har visat er många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem vill ni stena mig?” Judarna svarade: ”Vi stenar dig inte för en god gärning utan för hädelse, eftersom du som är människa gör dig till Gud.

Johannes 8:56–59
”Er fader Abraham jublade över att få se min dag; han såg den och blev glad.” Judarna sade: ”Du är inte femtio år och har sett Abraham?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: Innan Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus gömde sig och gick ut ur templet.

Matteus 14:24–33
Båten befann sig mitt ute på sjön, hårt ansatt av vågorna, för vinden låg emot. Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna såg honom gå på vattnet blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke!” och skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Var lugna! Det är jag; (på arabiska: JAG ÄR. Borde stå: Det är jag, Jesus) var inte rädda.” Petrus svarade honom: ”Herre, om det är du (om du är JAG ÄR), befall mig komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var blev han rädd och började sjunka. Han ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen, grep tag i honom och sade: ”Du trossvage, varför tvivlade du?” När de steg i båten lade sig vinden, och de i båten föll ned och tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son.”

1 Timotheosbrevet 3:16
”Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Gud blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i Anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härlighet.”

Av den föregående genomgången kan vi säga att Jesus Kristus är:

DEN OSYNLIGE GUDEN SOM UPPENBARATS I KÖTTET

JESUS KRISTUS ÄR INTE EN MÄNNISKA SOM BLEV GUD – INTE ALLS.

HAN ÄR 100 % GUD OCH 100 % MÄNNISKA.

När en kvinna föder ett barn kallas barnet hennes son, men sonen är helt skild från henne. När Gud sände sitt Ord (VÄSEN, PERSON) till världen för att födas av jungfru Maria, skildes han inte helt från Gud utan förblev i honom, som det står i Johannes 3:13: Ingen har stigit upp till himlen utom han som steg ned från himlen, Människosonen som är i himlen.

SOM MÄNNISKA föddes Jesus Kristus av jungfru Maria, växte från barn till man, åt, drack, arbetade för sitt uppehälle, blev trött, gick på toaletten, sov, grät, gladde sig, undervisade, gjorde sin Faders vilja, led förföljelse … osv. Han levde, dog och uppstod. Han levde som det fullkomliga exemplet för oss att följa. SOM GUD uppväckte han döda med sitt ord, botade alla slags sjukdomar, mättade skaror med några bröd och fiskar, gav blinda nya ögon … osv. Han gjorde allt det som 

HELA GUDOMEN GÖR.

MÄNNISKANS FALL ENLIGT 1 MOSEBOKEN KAPITEL 3
 

1 Ormen var listigare än alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?”

2 Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta frukt från träden i trädgården,

3 men om frukten på trädet mitt i trädgården har Gud sagt: ’Ät den inte och rör den inte, annars dör ni.’” 4 Då sade ormen: ”Ni ska visst inte dö!

5 Gud vet att den dag ni äter av den öppnas era ögon och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”

6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, en fröjd för ögat och lockande eftersom det gav vishet. Hon tog av dess frukt och åt, hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.

7 Då öppnades deras ögon, och de märkte att de var nakna. De sydde ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

8 De hörde Herren Gud vandra i trädgården när kvällsvinden blåste. Och Adam och hans hustru gömde sig för Herren Gud bland trädgårdens träd.

9 Herren Gud kallade på Adam: ”Var är du?”

10 Han svarade: ”Jag hörde din röst i trädgården och blev rädd eftersom jag var naken, och jag gömde mig.”

11 Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?”

12 Adam sade: ”Kvinnan som du satte vid min sida gav mig frukt från trädet, och jag åt.”

13 Herren Gud sade till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen lurade mig, och jag åt.”

14 Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta är du förbannad bland allt boskap och alla vilda djur. På din buk ska du krypa, och stoft ska du äta i alla ditt livs dagar.

15 Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes; han ska krossa ditt huvud, och du ska hugga honom i hälen.

16 Till kvinnan sade han: ”Stor ska jag göra din möda, ditt barnafödandes smärta; med smärta ska du föda barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.”

17 Till Adam sade han: ”Eftersom du lydde din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av, är marken förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever.

18 Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta markens växter.

19 I ditt ansiktes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden – av den är du tagen, jord är du och jord ska du bli.”

20 Adam gav sin hustru namnet Eva, eftersom hon blev mor till allt levande.

21 Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

22 Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta också av livets träd och äta och leva för evigt.”

23 Så sände Herren Gud bort honom från Edens trädgård för att bruka jorden som han tagits ur.

24 Han drev ut människan och placerade öster om Edens trädgård keruber och ett flammande svärd som svängde åt alla håll för att bevaka vägen till livets träd.

Denna händelse visar hur mycket Gud hatar olydnad och synd. Gud respekterar fullt ut människans frihet och val. Adam och Eva var rena och oskyldiga. När de tappade förtroendet för Gud och åt av trädet kom synden in och fördärvade dem. De såg att de var nakna och skämdes. Men Gud fann dem, och deras ursäkter godtogs inte; de hörde Guds dom. En enda oförlåten synd är nog för att utestänga någon från hans närvaro. Guds oföränderliga lagar säger:
 

Hesekiel 18:4
”Den själ som syndar ska dö.”

Hebreerbrevet 9:20
”Nästan allt renas enligt lagen med blod, och utan blodsutgjutelse finns ingen förlåtelse.”

Den barmhärtige och nådige Gud ville inte lämna dem nakna – fikonlöven vissnade och kunde inte dölja dem (detta symboliserar våra egna gärningar som vi försöker bli accepterade med inför Gud). Gud slaktade ett djur (utgjöt dess blod) och gjorde kläder av dess skinn och klädde dem så de inte längre var nakna inför honom.

På samma sätt kan vi återupprättas med Gud genom det enda eviga offret av vår Frälsare Jesus Kristus, som fullbordades på korset. Genom att tro på dess tillräcklighet att utplåna alla våra synder och genom att omvända oss blir vi accepterade av Gud och kan stå i hans närvaro. Vi kan vara säkra på att vi kommer att vara i himlen med honom i slutet av vårt jordeliv och i hela evigheten.