KORANEN BEKRÄFTAR
KRISTNA ÄR INTE OTROENDE
EVANGELIET HAR INTE FÖRVANSKATS
VARFÖR HAR ISLAM ÄNDRAT GUDS NAMN?

 

Käre ärade läsare av detta korta traktat, var vänlig vet att dess syfte är att vi ska granska det vi hör från religiösa lärda och jämföra det med andra gudomliga skrifter, snarare än att helt enkelt godta det vi hör som obestridlig gudomlig sanning. 

 

Människor ändrar sina perspektiv med tiden när kunskapen ökar, och många har använt religion som en försörjningskälla snarare än av fromhet och ett sökande efter ett gott liv efter döden. Informationen som dokumenteras här är hämtad från den heliga Koranen och islamiska webbplatser på internet.

 

Efter att ängeln Gabriel (frid vare med honom) visat sig för Profeten i grottan Hira och sedan åter sedd sittande på en tron i luften, och Profeten tvivlade på honom, uppenbarades versen i Surah Yunus 10:94:

 

"Så om du, [Muhammad], hyser tvivel om det som Vi har uppenbarat för dig, fråga då dem som har läst Skriften före dig. Ovedersägligen har sanningen kommit till dig från din Herre; var därför aldrig bland dem som tvivlar."

 

Därför måste alla Koranens läror vara i fullständig harmoni med Torans och Evangeliets läror eftersom uppenbarelsen är en. Vi bör jämföra allt vi hör, läser och lär oss för att säkerställa riktigheten i vår tro, eftersom det rör vårt eviga öde efter att vi lämnat denna värld.

 

1. Koranen bekräftar att kristna inte är otroende

 

Surah Al-Ma'idah 2:62:
"Sannerligen, de som tror och de som är judar eller kristna eller sabeer – vemhelst som tror på Allah och den yttersta dagen och gör det som är rättfärdigt – de skall få sin belöning hos sin Herre, och ingen fruktan skall drabba dem, ej heller skall de sörja."

Surah Aal‑Imran 3:113‑114:
"De är inte alla lika; bland Skriftens folk finns en församling som står upp för det rätta, som reciterar Allahs verser under nattens timmar och faller ned i tillbedjan. De tror på Allah och den yttersta dagen, befaller det goda och förbjuder det onda och skyndar att göra goda gärningar. Och dessa hör till de rättfärdiga."

 

Gud förklarar att de fromma kristna är rättfärdiga troende, att de får sin belöning och inte ska sörja (vilket betyder att de inte kommer att drabbas av evigt straff utan gå in i paradiset).

 

Surah Al‑Ankabut 29:46:
"Och tvista inte med Skriftens folk annat än på det bästa sätt, utom med dem av dem som begår orätt, och säg, 'Vi tror på det som har uppenbarats för oss och på det som har uppenbarats för er. Vår Gud och er Gud är en; och vi har underkastat oss Honom.'"

 

Koranen förklarar att kristna tror på samma ende Gud och inte är otroende. Den säger också att de ska tro på Skriften, och Gud skulle inte befalla muslimer att tro på en förvanskad bok.

 

Surah Aal‑Imran 3:55:
"[Jesus], Jag skall sannerligen ta dig till Mig och upphöja dig till Mig och rena dig från dem som förnekar och göra dem som följer dig överlägsna dem som förnekar, intill uppståndelsens dag. Sedan skall ni återvända till Mig, och Jag skall döma mellan er om det som ni brukade tvista om."

 

Gud betonar att Kristi följare skall göras överlägsna de otroende, vilket innebär att de inte är otroende.

 

Surah Al‑Ma'idah 5:82:
"Du skall finna att de människor som hyser starkast fiendskap mot de troende är judarna och de som sätter medgudar vid Allah; och du skall finna de som säger: 'Vi är kristna', stå de troende närmast i tillgivenhet. Det beror på att bland dem finns präster och munkar, och därför att de inte är högmodiga."

 

Koranen skiljer här mellan fyra kategorier: troende (muslimer), judar, polyteister och kristna. Alltså är kristna inte polyteister och visar inte fiendskap mot muslimer.

 

Surah Yunus 10:64:
"För dem finns goda nyheter i jordelivet och i det kommande livet. Ingen förändring finns i Allahs ord. Det är den stora framgången."

I Toran, 4 Mosebok 23:19:
"Gud är inte en människa, så att Han skulle ljuga; inte en människoson, så att Han skulle ångra sig. Skulle Han säga något utan att göra det, eller tala utan att fullborda det?"

Och i Psaltaren 89:34:
"Mitt förbund skall Jag inte bryta, ej ändra det som gått ut från Mina läppar."

 

Gud är allvetande och vis; hos Honom finns ingen förändring eller skugga av växling. Han förändras inte; därför är det omöjligt för Honom att ändra Sina ord. Det är känt att kungars ord inte motsägs, hur mycket mer då Guds.

 

2. Koranen bekräftar att evangeliet inte har förvanskats verbalt

 

Surah Al‑Ma'idah 5:68:
"Säg, 'Skriftens folk, ni har ingenting att stå på förrän ni upprätthåller Toran och Evangeliet och det som har uppenbarats till er från er Herre.' Och många av er skall sannerligen föras till trots och otro genom det som har uppenbarats till dig från din Herre. Sörj därför inte över de förnekande människorna."

Surah An‑Nisa 4:136:
"Ni som tror, tro på Allah och Hans Sändebud och den Bok Han har sänt ned till Sitt Sändebud och den Skrift Han sände ned tidigare. Den som förnekar Allah, Hans änglar, Hans böcker, Hans sändebud och den yttersta dagen har sannerligen gått långt vilse."

Surah Yunus 10:94:
"Så om du, [Muhammad], hyser tvivel om det som Vi har uppenbarat för dig, då fråga dem som har läst Skriften före dig. Ovedersägligen har sanningen kommit till dig från din Herre; var därför aldrig bland dem som tvivlar."

Surah An‑Nahl 16:43:
"Vi har inte sänt före dig annat än män som Vi uppenbarade för. Så fråga dem som bär på budskapet om ni inte vet."

 

Det framgår tydligt av de föregående verserna att Profeten uppmanar kristna att hålla fast vid Torans och Evangeliets läror och att tro på dem, och uppmanar muslimer att hänvisa till dem för att bekräfta sin tro. Därför är det omöjligt att de skulle ha förvanskats.

 

Surah Al‑Ma'idah 5:46:
"Och Vi lät, i deras fotspår, Jesus, Marias son, följa dem och bekräfta det som kom före honom av Toran; och Vi gav honom Evangeliet, i vilket fanns vägledning och ljus och som bekräftade det som föregick det av Toran som vägledning och förmaning för de gudfruktiga."

Surah Al‑Qasas 28:49:
"Säg, 'Frambär då en skrift från Allah som vägleder bättre än dem båda, så skall jag följa den, om ni är sanningsenliga.'"

Surah Al‑Ma'idah 5:44:
"Sannerligen, Vi sände ner Toran, i vilken fanns vägledning och ljus. Genom den dömde de profeter som hade underkastat sig Allah för judarna, likaså rabbinerna och de lärda, i kraft av det som de anförtrotts av Allahs Skrift, och de var vittnen därtill. Frukta inte människorna utan frukta Mig, och sälj inte Mina verser för ett ringa pris. Den som inte dömer efter det som Allah har uppenbarat – de är de förnekande."

 

Koranen försäkrar att Torans och Evangeliets läror är vägledning och ljus; hur skulle de då kunna vara förvanskade?

 

Surah Al‑Ma'idah 5:13:
"För deras brott mot förbundet förbannade Vi dem och gjorde deras hjärtan hårda. De förvränger ord från deras rätta plats och har glömt en del av det som de påmindes om. Du kommer alltjämt att se svek från dem, utom hos några få. Så förlåt dem och överse [med deras fel]. Sannerligen, Allah älskar dem som gör gott."

 

Judarna försökte tolka Toran efter sina egna begär för att uppfylla sina syften, men inte den ursprungliga texten, eftersom Toran hade spridits över hela världen och det inte finns någon skillnad mellan antika och nuvarande exemplar. Gud är Påminnelsens Värdare (Surah Al‑Hijr 15:9: "Sannerligen, Vi har sänt ned Påminnelsen [dvs. Koranen], och sannerligen är Vi dess väktare.").

 

Är inte dessa koranverser tillräckliga för att övertyga dig om att jag inte är en otroende och att jag tror på den ende Guden, Herren utan like?

 

3. Talade Gud till alla profeter?

 

Gud talade direkt till alla profeter från början av skapelsen. I början av Toran, i Första Moseboken, talade Gud till vår fader Adam och vår moder Eva (kapitlen 2 & 3), och till profeten Noa (kapitlen 6‑9), samt till vår fader Abraham (kapitlen 12‑20) tills han kallades Guds vän. Också till profeten Mose i Andra, Tredje, Fjärde och Femte Moseboken, tills han kallades den som Gud talade med. Således finner vi i alla Torans och Evangeliets böcker att Gud talade direkt till alla profeter. Varför talade Han då inte direkt till profeten Muhammed, som sägs vara den störste av profeter och budskapens insegel, på samma sätt som Han gjorde med de andra profeterna? I stället sände Han honom en tvivelaktig ängel, och det krävdes hans hustru, Khadidja (och islam säger att kvinnor brister i förstånd och religion) och hennes kusin, prästen Waraqah ibn Nawfal (en heretisk kristen), för att bekräfta att det var ängeln Gabriel och för att stödja den islamiska kallelsen.

 

4. Vad är Guds sanna namn?

 

Guds sanna namn var inte känt bland människor på grund av det stora antalet namn på hedniska gudar.

 

Detta tills profeten Mose frågade Gud i 2 Mosebok 3:13‑15:
 

"Sedan sade Mose till Gud: 'När jag nu kommer till Israels barn och säger till dem, 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig, 'Vad är Hans namn?' vad skall jag då säga dem?' Och Gud svarade Mose, 'JAG ÄR DEN JAG ÄR.' Och Han sade: 'Så skall du säga till Israels barn, 'JAG ÄR har sänt mig till er.' Och Gud sade vidare till Mose, 'Så skall du säga till Israels barn: 'HERREN [YHVH], era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta är Mitt namn för evigt, och detta skall jag kallas från släkte till släkte.'"

 

Enligt islam är Herrens namn "Allah". Profetens farfar hette Abd al‑Muttalib, som, när han fick en son, gav honom namnet Abdullah. Detta visar att "Allah" var en gud som tillbads före islam. Sök man efter detta namn på nätet finner man att det var namnet på månguden som tillbads av människor på den tiden, och dess symbol var halvmånen, som man ser på moskékupolernas toppar och på flera islamiska länders flaggor.

 

Herren Gud varnade sitt forntida judiska folk för att nämna namnet på någon annan gud på alla platser där de bodde, såsom i 2 Mosebok 23:13: 

 

"Var noga med allt det jag har sagt till er, och nämn inte ens namnet på andra gudar; låt det inte höras från din mun."

 

Passar det den sanne Herren Gud att samtycka till att ändra Sitt härliga namn till namnet på en hednisk gud, vars symbol är halvmånen?

 

Var god kalla mig inte en otroende.